Birgit Mac Donald-Östlund 1932-2024

Birgit var dotter till Mingrid (Forselius som ogift), som växte upp hos det annars barnlösa paret Elvinus och Adina Eriksson. Forselius är en vallonsläkt som drev smedja under lång tid i Västanå, Njurunda. Som många andra barnrika familjer, såg Forselius det som en bra lösning, att Mingrid fick flytta till några som hade bättre förutsättningar att ta hand om henne. Hennes far Gerhard och mor Mingrid hade träffats i Sundsvall, där Gerhard jobbade som murare. När Birgit föddes 1932 i ”Blåsut” hade de flyttat till Vassända, Vänersborg, närmare Gerhards hemtrakter. I Vassända skadade Mingrid ryggen och hon flyttade med Birgit tillbaka till Erikssons i Skönsmon. Både morfar Hans-Erik Forselius och morfar Elvinus Eriksson var musikaliska och spelade durspel och fiol båda två. Så det saknades inte musik. Och Mingrid spelade fiol. Birgit var ett nyfiket och levnadsglatt barn som med förtjusning utforskade världen, vilket hon berättat om i sin självbiografiska skrift ”När mamma var liten”. Äventyren väntade ute i den värld som utgjordes av trakterna kring Skönsmon och Stockvik. Sin levnadsglädje spred hon till de hon mötte. Hon var duktig i matematik och vann en matematiktävling i skoldistriktet, efter att ha fått en ny lärare som uppmuntrade henne. Annars var slöjd, teckning, gymnastik, sång, musik och dans något hon tidigt gladde sig åt och kom att utöva under hela sitt liv. Hennes mor Mingrid drabbades av tuberkulos och dog i influensa 1942, då Birgit var nio år. Hennes far hade bildat ny familj och hon fick till sin lättnad stanna hos sina adoptivmorföräldrar – Erikssons, där hon rotat sig. När hon var sjutton år arbetade hon på Strömbergs färghandel. Hon var ofta ute med väninnor på dans. Och det var så hon träffade Egon Östlund, som skulle bli hennes livslånga levnadskamrat. Han kom från Brunflo och gjorde lumpen vid Lv5. Egon var mörkhårig och brunögd och såg lite ut som de filmstjärnor som var i ropet. Att han dessutom var en trofast och omtänksam make, gjorde deras liv tillsammans långt och lyckligt. De flyttade ihop i en liten lägenhet på Mon, i en länga med vedspis, utedass och vatten på gården. Jeannette föddes och Egon lämnade Konsums skoavdelning för att bli busschaufför, vilket gav en bättre inkomst till familjen. Större delen av sitt yrkesliv tillbringade han vid Svenska Aluminiumfabriken – idag Kubal. 1955 stod huset på Båtsmansvägen klart och Thomas föddes. Birgit, som var hemmafru, höll som en öppen förskola med kvarterets ungar, varav Wibrons och Sundströms var närmast. Teater spelades, musik framfördes och lekar lektes. Ibland blev det skogsutflykter med korvgrillning eller saft och bulla. Birgit tog körkort tillsammans med sin nära vän och granne Gertrud Wibron, vilket ledde till glada badutflykter för barnen - till Fläsian och Dyket bl.a. När Madeleine, som föddes 1959, blivit tillräckligt stor för att ta hand om sig själv, började Birgit som telefonist och kontorist vid Bröderna Engström och Joel Olsson elgrossistfirma. När firman senare flyttat från Järnvägsgatan cyklade hon till jobbet i Birsta med sin goda vän Kerstin. Kerstin och Birgit spelade på travet och vann, vid något tillfälle, en för dem stor summa. Hon stannade i många år och förtidspensionerades när firman flyttade till Stockholm. Hon var seniorscoutledare i Skönsmons scoutkår och ordnade med basarer i församlingsgården, med konstauktion, sång och underhållning. Med scouterna vandrade hon på Kungsleden till stugan i Kebnekaise. Det regnade i 10 dagar och kläder torkades i Singistugan, som blev som en bastu. Bilsemestrarna gick oftast norrut, till Adina och Helmer, svärföräldrarna i Södergård, Brunflo, då Egon bestämde. Men någon gång ställdes kursen söderut i Bernt Nilssons Barracuda, som hade så stort bakfönster att det gick att sova i. Den första chartersemestern gick till Mamaia, Rumänien. Hon tyckte om att resa och besökte, utöver de nordiska grannländerna, Portugal, Grekland, England och Skottland. Hon målade tavlor under större delen av sitt liv och deltog i utställningar. Hennes vävar var uppskattade. Med Egon gjorde hon kanotutflykter runtom i Medelpad. Hon ledde Skönsmons cittragrupp, med vilka hon spelade in skiva och framträdde i lokalradion och lokal TV. De turnerade på föreningsmöten och vårdinstitutioner. Det var en krävande uppgift att stämma alla cittror till spelkamraterna. Men glädjen de spred och den uppskattning de fick blev mödan värd. Med PRO:s folkdanslag reste hon och Egon runt och dansade för och med andra danslag i Medelpad, Jämtland och Hälsingland. Efter Egon död 2016 flyttade Birgit 2016 till höghuset på Båtsmansvägen 3. Att ensam sköta huset på Båtsmansvägen 33 lät sig inte längre göras. Hon fick en vidunderlig utsikt över Sundsvall med, stadsbergen, bron och hamninloppet. Där lärde hon känna många nya vänner. Under sommarhalvåret fikade de och umgicks i den lilla parken på innegården. Sina sista jular, så länge hon ännu orkade, firade hon med sin bästa väninna, Gertrud Wibron på värdshus i Järvsö. De förblev livslånga kamrater och Gertrud besökte Birgit vid hennes 90-årsfirande. Hon slutade sina dagar vid Norra kajen – dit hon önskat att få komma. Hon fick till slut särskilt boende, om än bara för tre veckor. Våren blev svår för henne med vätska i lungorna och akutresor till sjukhuset mer än en gång i månaden. Och så tog livet slut, efter att hon tagit sig upp ur sängen och fått rullstolen utrullad i det gemensamma TV-rummet… En levnadsglad mamma, svärmor, farmor och mormor - utan självömkan men med stor medkänsla, lämnar oss.