Några ord om min mor Christine

De senaste veckorna har jag läst alla hälsningar på minnessidan, Facebook och i sms. Några ord återkommer gång på gång: värme, livsglädje, omtanke. Och det är precis så jag också minns min mamma Christine. Hon hade en särskild förmåga att se människor och möta dem med engagemang, förståelse och hopp. Många har berättat om samtal, stöd, skratt och möten som satt avtryck långt efteråt. För mig var hon inte bara en uppskattad människa för så många andra, hon var min mamma. Jag minns hennes fantasi, hennes berättelser och hur hon alltid fick människor att våga lite mer än de trodde att de kunde. En gång gav hon mig boken Vinden är min mor. Det har blivit ett sätt för mig att tänka på henne nu. Inte som borta, utan som något som lever vidare, i vinden, i naturen, i minnena och i alla de människor hon berörde. Tack för allt, mamma. Joachim