Delar av ett långt liv, med många minnen.

Info om de två bilderna. Åke sitter med ett glas öl är taget på Svalbard utanför hotellet vi bodde på och klockan är 02 på natten. Den andra bilden är taget vid Ovansiljans Flygklubb vi hade gjort en liten sväng med ett av de plan som fanns då. Käraste Åke Minnen har vi så många under ett långt liv tillsammans. Om jag börjar från slutet, så var din avskedsstund i lillkyrkan precis som du ville. Många var det som kom och tog avsked. Hitresta från långt borta och allra närmaste här i byn. Många är de som tacksamt skänkt gåva till sjöräddningen som du värnat om i alla dina dagar. Ovan kommer att vara ett minne för mig och våra barn, kanske för de släktingar som var med och våra vänner. Nedan ska jag avslöja några minnen som bara vi har gemensamt men kan dela med andra, nu när bara en av oss finns kvar. Ett minne är när du genom att dra loss några väsentliga kablar ur motorn som höll på att ta eld. Det var när vi var nygifta och lånat min pappas båt. Vid ett annat tillfälle räddade du en liten flicka som lekte på skärgårdsbryggan, tror det var vid Utö, hon ramlade i vattnet. Det var högt fall och djupt, utan flytväst. Du sparkade av dig skor och dök i för att hämta upp tösen. Många minnen som dyker upp från vårt långa liv på sjön. Trots att vi hade råkoll på väderrapporter så hamnade vi i hårt väder allt emellanåt. Som när vi sökte lä vid en ö utanför Valdemarsviks skärgård. Det hade varit tuff sjögång, vi var hungriga och jag fixade mat till både oss och hunden. Tyvärr så fick vår hund magomvridning. Av en sommargäst som hörde hundens vrål erbjöd sig att skjutsa oss till veterinär. Tyvärr gick det inte att rädda vår hund. Han fick stanna på ön, där mannen som hjälpte oss bodde. Oj det var tråkiga minnen. Vi har många glada roliga minnen också. Som när vi blev allvarligt tillsagda att inte röra djuren vi skulle möta och se. Vi var på Antarktisk. Där fanns pingviner av olika arter och sälar av olika sorter. Ja, ja det var inte lätt gjort eftersom pingvinerna klev på oss om vi satt/låg för att skapa fina foton. Sälarna kunde vi snubbla över eftersom de hade samma färg som stenar de låg bredvid. Roligt var när vi var i Evert Taub´s San BoronBon och dansade tango. Vi båda blev uppbjudna på scenen för att dansa ihop med lärare som undervisade publiken. Hur glad var Åke när han klarat sitt cert till flyget, är svårt att beskriva. Därefter gjorde han både resor i arbetet med flygplan och skjutsade folk över till Gotland. Det gällde både hundtävlingar och Medeltidsveckan. En sak var att hjälpa folk bli av med flygrädsla har också varit ett av Åkes fina projekt. Om jag minns rätt var där också möhippor och svensexor som han var inblandad i att skjutsa runt i flygplan. Jag Rose-Marie har varit gift med en bland annat omtänksam, snäll, kärleksfull och envis man. ❤️ ❤️Alla fina hemliga kärleksmöten vi hade i ungdomen tänker jag inte berätta för er men kan säga att det värmde i hjärtat mitt, att precis innan vi skildes smekte Åke mig på kinden och lät sin hand röra mitt ena bröst. Det var säkert en stor kraftansträngning för honom, för då hade all ork tagit slut. Var du än är kära Åke så hoppas jag du mår bra. Tack för allt vi haft tillsammans, och jag kan inte förlika mig med att du fick en sjukdom som inte går att vaccinera sig emot.