Tack för alla värdefulla möten i vården av och till genom åren. Vila i frid.

Vila i frid! 

Till Dan Gryths minne:

Att ta emot beskedet om Dannes bortgång var något som omedelbart gjorde mig alldeles matt, tagen och chockad. Danne var den kurskamrat som jag fick bäst kontakt med redan från början på KI när vi började HT-85. Vi pluggade ihop, kämpade hårt, med bl.a. tentainläsning ute i min familjs sommarhus på Ljusterö. Jag fick mycket hjälp av Dannes förmåga att sätta upp mål, hans beslutsamhet och bestämdhet, förmåga att ambitiöst arbeta noggrant, systematiskt och konsekvent och att aldrig lämna någon eller något i sticket.

Fredagen den 28 februari 1986, var vi en grupp som förberedde en stor fest för alla nyintagna på KI, vi var några som avslutade och samlade ihop oss i Gamla stan, när vi vid midnatt vara klara för kvällen skjutsade jag hem Danne, när vi passerade Norra Bantorget såg vi blåljus uppe vid Sveavägen, lämnade av Danne vid Gävlegatan och sa ”Hej då vi ses imorgon”, jag fortsatte hem, somnade. Någon timme senare ringde telefonen, det var Danne -”Palme är skjuten”! Danne cyklade omedelbart ner till mordplatsen på Sveavägen för att med egna ögon se vad som hänt, det hade inte varit många där, bara en enkel avspärrning. Kvällen efter råkade vi ut för en mindre trafikolycka, jag fick åka ambulans till DS-akuten, samma ambulans som kvällen före kört Palme till Sabb -sas det. Danne följde med, trots att jag sa att han kunde åka hem satt han vid min sida och stannade hela natten på DS-akuten tills jag var suturerad. Att Danne hade passion för ”Blåljus” och det som var ”Larm” var uppenbart men framför allt lämnade han aldrig en kompis.

Danne var den som ordnade det bästa sommarjobb och sommarvistelse jag någonsin haft, då vi båda fick sommarjobb på Visby-ambulansen sommaren-87, sommaren var fantastisk, vi jobbade heltid i 8 veckor men det kändes som semester. Danne var den som när han var ledig efter sitt dagskift och hörde att larmet gick på station (1:a ambulansen drog, 1:a brandstyrkan drog, 2:a ambulansen drog och 2:a brandstyrkan med deltidarna drog) cyklade ner till den tomma stationen och frågade i vakten om de behövde hjälp.

Sommaren -88, återvände jag själv till samma sommarjobb, men ej Danne, han vandrade i Nepal, Danne hade träffat en tjej och var kär. Efter 8v sommarjobb i Visby så skulle kurserna på KI dra igång igen, jag ringde Danne för att höra hur allt var, allt var bra men hans första fråga till mig med sin bullrande röst var ”Har du haft några larm då?”

Vi jobbade ihop på narkosen HS och senare under en period på KS, därefter gick vi olika vägar men ändå haft kontakt genom åren bl.a. vid vår årliga HT-85-middag på Nobeldagen, som dock av kända skäl, som så mycket annat ställdes in 2020.

Danne var en person med rättspatos, ryggrad, trygghet och civilkurage. Danne ville hellre vara med där det hände än att gömma sig, hellre vara på arenan och spelplan än sitta på läktaren. Danne var så säker, trygg och professionell i sin position och funktion. Dannes arena och spelplan var det akuta, där det var larm, gärna i skenet av blinkande blåljus. Han var ständigt beredd på att ta egen risk för att hjälpa eller rädda andra var än han var eller befann sig i Sverige eller utomlands. Danne var, är och kommer att vara en förebild och inspirationskälla för många för alltid.

När jag ibland har ringt Danne på Julafton, Nyår eller Midsommar för att önska trevlig helg har jag oftast fått till svar ”Tack Håkan, jag hinner inte prata, jag jobbar och vi drar på larm nu!”

Att vila, var inte Dannes melodi men om det går larm även i himmelen så vet jag att Danne självklart är där för att hjälpa och ge frid åt andra!

Håkan Z
Kurskamrat HT-85-KI
Narkosläkare

Vila i frid bäste Dan och frid över ditt minne och tacksamhet för allt du gjort för patienter, för att vår samverkan skulle fungera och att vår beredskap skall vara god. Att du aldrig mer kommer att komma in på akuten via ambulanshallen, med dina speciella steg och din lugna, respektfulla röst, alltid angelägen om god kontakt och att överlämna varje patient så väl som det bara går, är fortfarande obegripligt och oerhört sorgligt. Du kommer att vara saknad, men leva i minnet. Idag kommer mina tankar att vara med på din sista resa och med alla dem som är dig nära och som samlas för att hedra dig.