Patos och engagemang kännetecknade pappa

Kjell Carlsson, Piteå, har efter 91 år slutligen fått ro, men i livet var det sällan lugnt kring Kjell. Alltid projekt, alltid något hus att se till, ännu ett möte eller gräs att klippa. Grannarna brukade säga att ”Kjell fångar snön på volley”. Det hann knappt börja snöa så var han där med snöförare, spade och slunga. Som äldste son lärde sig Kjell tidigt att ta ansvar och ansvar var något han tog på största allvar. När han engagerade sig i något så gjorde han det fullt ut. I familjen, i politiken, i föreningslivet, i sitt arbete som bland annat marknads- och distributionschef på Piteå-Tidningen. Han träffade sin blivande hustru Eira på Framnäs folkhögskola. Paret fick ett långt liv tillsammans, med två barn, fyra barnbarn och snart fyra barnbarnsbarn, och när de bestämde sig för att bygga hus så ritade Kjell huset och byggde det med hjälp av sin far. Efter husbygget på Nygatan så blev det husvagn. Mamma tröttnade efter ett tag på kringflackandet. Hon styrde med van hand pappa mot att köpa en sommarstuga. Men inte räckte det. Det blev ett nytt större hus, förråd, gäststugor, ett hus till och så klart en ordentlig brygga. Stugan på Notudden blev pappas och mammas plats på jorden. Där satt de i glasverandan, såg ut över Bottenviken och Stjiton (Sandöklubb) och sa att ”nu har vi det väl det ändå bra?”. Både som ett konstaterande, men kanske också tanken att det kanske kunde bli ännu lite bättre? Bättre, ja. Rättvisa, solidaritet och att stå på de svagares sida var viktigt för Kjell. Hans släkthistoria är inte rik på pengar, men väl på människor. Han ville genom politiken bygga ett bättre samhälle för alla, inte bara för dem som redan har allt. Han var en av dem som byggde den välfärd och trygghetssystem som vi som kommit efter tar för givna. De oräkneliga timmar han lade ned på politiska möten och förhandlingar, den drivkraften kom ur en djupt förankrad ideologisk övertygelse om att samhället finns för att ta hand om de svaga i en ständig förbättring. Vi får inte glömma att stampat jordgolv och djup fattigdom bara ligger en dryg generation bort. Kjells generation byggde det vi har i dag. Det blev många uppdrag; ordförandeposter, nämnder och styrelser inom kommun och landsting. Familjen såg inte så mycket av pappa under de åren, då när det politiska engagemanget var som störst. När han var hemma läste han handlingar. Stora kuvert fyllde brevlådan varje dag, tusentals utredningar och underlag som skulle läsas inför beslut. När vården förändrades från institutionsvård till korttidsvård och öppenvård och Furunäset stängdes som vårdinrättning, fick Kjell betala det lokala politiska priset. Furunäsets nedläggning petade ner honom på valsedeln. Han uppfattade det som ett tydligt misstroende och där och då lämnade han politiken helt. Men Kjell engagerade sig också tidigt i Odd Fellow och lade därefter större kraft där. Egentligen av samma anledning som för det politiska engagemanget. Odd Fellow grundades i en annan tid, i en tid utan sociala skyddsnät. Logens motto är att ”besöka de sjuka, hjälpa de nödställda, begrava de döda och uppfostra de föräldralösa”. Han besökte bröder på sjukhem och lasarett och stod i fanborg när de gått bort. Det blev sämre med minnet mot slutet. Demensen drog in som en höstdimma och med den försvann de flesta av Kjells minnen. Men i våra minnen finns han kvar som en man med stor omtanke om de sina. Tack pappa för dig och för oss och för de generationer som nu följer efter dig.