Överlåtelsebön

DU som ville mitt liv och har skapat mig efter din vilja – allt i mig känner du och omsluter med ömhet: det svaga likaväl som det starka det sjuka likaväl som det friska. Därför överlämnar jag mig åt dig utan fruktan och förbehåll. Som ett lerkärl lämnar jag mig i dina händer. Fyll mig med ditt goda så att jag blir till välsignelse. Jag prisar din vishet du som tar till dig det svaga och skadade och lägger din skatt i bräckliga lerkärl.

Det är gott att bida, Herre, vid din port. Himlar öppnas vida,här är helig ort. Här min själ förnimmer glädjens nya ton, och jag ser ett skimmer från en snövit tron. (Sv.Ps.206:4) Vad han tar och vad han giver, samme Fader han dock bliver, och hans mål är blott det ena: barnets sanna väl allena. (Sv.Ps. 248:6) Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång. Aldrig förstummas tonen från himlen i själens glada pilgrimassång. (Sv.Ps. 297:2)