Stjärnan på himlen
När natten faller och allt blir stilla, ser vi en stjärna, så klar och lilla.
Det är ditt ljus som vakar från ovan, att ha haft dig som vän var den finaste gåvan.

Du var som en snöflinga
Vackert glittrande, svävande, virvlande,
men med ett mörker bakom dig.
Vi försökte fånga dig,
hålla dig kvar,
hjälpa dig att fortsätta glimra.
Men mörkret blev till slut för starkt,
och du föll dit vi inte kunde följa.
Vi står kvar med minnen av dig –
glittrande, virvlande, leende,
som en snöflinga i solljuset.
Och där kommer du alltid att finnas.

Sov i ro fina Magda!

🤍

Till minne