DN Till Minne 2: Uno Svedin

Uno Svedin, Stockholm, har avlidit i en ålder av 82 år. Hans närmast anhöriga är hustrun Elisabeth och barnen Ingela och Andreas med familjer. Uno Svedin var professor och seniorforskare vid Stockholm Resilience Center inom området hållbarhet och resiliens. Han spelade en nyckelroll i att bygga broar mellan ekologi och politik i utvecklingen av global miljöförvaltning. Uno var också en eldsjäl i närvaro bland hemlösa och personer som ställts utanför i vårt samhälle. Han började engagera sig inom föreningen Ny gemenskap under sin tid som doktorand och kom att bli en person som under flera decennier var med och bar verksamheten. I boken ”Medmänsklighet” som gavs ut inför Ny gemenskap 50 år skriver Uno: ”För mig personligen betydde dessa helt osannolika möten med människor – många i mycket svåra sociala situationer – att en helt ny värld öppnade sig. Detta var att komma nära verkliga sociala realiteter, men också en förstärkning av förståelsen av vad det är att vara människa … Och öppningen mot de stora djupen genom utbyten av glimtar från våra respektive liv. Detta var för mig den nya gemenskapens värld som steg för steg öppnade sig.” Samtidigt som Uno var närvarande i dessa nära möten hade han i sin tvärvetenskapliga miljöforskning hela världen som arena. Vi minns när han på 1980-talet i en radiointervju förklarade att det inte finns några sopor, allt är nyttigheter. Deltagare i Ny gemenskap tog till sig budskapet. När Uno bad en deltagare att flytta bort de ruttnande apelsinerna blev svaret ”det är ju nyttigheter, möjligen på fel plats”. Ny gemenskaps öppna verksamhet drevs under många år av frivilliga krafter. Så småningom tog Uno initiativ till att personal behövde anställas. En utmaning för Ny gemenskaps grundidé – att alla ska vara medansvariga och medskapare av verksamheten – som Uno fortsatt bevakade. Människan har ett egenvärde oberoende av prestation och livsbetingelser, var Unos ledstjärna.

DN Till minne 1: Uno Svedin

Som tidigare meddelats har professor Uno Svedin, Stockholm, hastigt och oväntat gått bort i en ålder av 82 år. Han efterlämnar hustru, barn och en lång rad kollegor och vänner i Sverige och över hela världen. Uno Svedin började som partikelfysiker med experiment vid Cern i Genève, men blev tidigt intresserad av forskning om hållbar samhällsutveckling. Han började 1975 vid Sekretariatet för framtidsstudier och blev några år senare vetenskaplig ledare vid FRN, Forskningsrådsnämnden. Där fortsatte han i 20 år. Sedan var han i många år verksam vid Formas, en myndighet för stöd till forskning om hållbar utveckling. Han samarbetade med forskare vid IIASA, International institute for applied systems analysis, nära Wien och ledde den svenska IIASA-kommittén. I dess regi organiserade Uno mot slutet av 1900-talet tvärvetenskapliga möten kring komplexa system i Abisko där framstående forskare samlades och bidrog till skrifter med Uno som redaktör. År 2000 tog Uno initiativ till en legendarisk konferens vid Friiberghs herrgård där vetenskap för hållbar utveckling introducerades, något som han följde upp under resten av sitt liv. Han medverkade vid bildandet av Stockholm resilience centre (SRC) och bidrog till den grundläggande studien från 2009 om planetens gränser. Vid SRC var han verksam till sin bortgång. Uno var adjungerad professor vid tema vatten vid Linköpings universitet, med forskning om hållbar lantbruksutveckling och hade flera internationella uppdrag. Uno Svedin bidrog till verksamhet för forskningsetik vid Uppsala universitet och till möten i ämnet vid Sigtunastiftelsen. Hans klarsyn och formuleringskonst öppnade seminarierum och föreläsningssalar mot världen. Hans moraliska kompass var pålitlig: ett resultat är hans och hustrun Elisabeths initiativ och arbete för föreningen Ny gemenskap, som nu i mer än ett halvt sekel erbjudit en mötesplats i Stockholm för dem som behöver hjälp med mat och husrum. Unos gärning präglades av vänlighet och ödmjuk hängivenhet. Han lämnar ett stort tomrum efter sig.

Kära pappa

Pappa Uno var en livskonstnär, renässansmänniska och brobyggare med kapacitet att syntetisera essensen av tankemönster och lägga grunden för intressanta samarbetsmönster. Full av medveten närvaro, kärleksfull medkänsla och med en enorm nyfikenhet på tillvarons mysterier - i det stora och det lilla. Minns sena kvällar när jag var i 12-13 årsåldern och pappa passionerat förklarade Gödels teorem eller Heisenbergs obstämbarhetsprincip. Även om jag inte riktigt förstod så vidgade det min tankerymd på ett svindlande sätt. Minns nätter på landet där vi tillsammans med barnbarnen jagat blixtar och dunder och räknat sekunderna däremellan för att både uppleva, men också förstå fysikens lagar och naturens kraft. Medveten närvaro i gemensam stund av tedrickande och samtalets djup och oändlighet när associationerna hakar i varandra och studsar bortom tankens gräns. Han ägnade sig åt vetenskapen, kvantfysiken, framtidsstudierna, systemanalysen, engagemanget för tvärvetenskaplig miljöforskning och hållbar utveckling samt de kultur- och kunskapssystem som skapar förutsättningar för detta. Han ägnade sig åt de internationella relationerna, och betade av närvaro i olika multilaterala organ, som expert inom vetenskapsområdet under formativa årtionden - FN, OECD, EU, IIASA. Samspelet mellan öst och väst var ständigt närvarande och han var alltid rysligt uppdaterad om de senaste geopolitiska skiftningarna och möjliga scenarierna. Han ägnade ett halvsekellångt engagemang och medkänsla för samhällets mest sköra och utstötta på Ny Gemenskap, tillsammans med mamma Elisabeth Svedin och många andra eldsjälar genom åren. En närvaro och nyfikenhet att möta människor bakom fasaden. Och möta dem precis som de var ämnade att vara. Han ägnade intresse och praktik för livets mysterier och sinnets rena natur, österlandets visdom och insikter samt ett engagemang för att tibetanska barn skulle kunna få en utbildning och framtid. Mitt i detta hade han alltid tid för oss som familj, med outsinlig uppmärksamhet, stolthet, engagemang och värme. Tacksam att Du levde som du lär. Att leva livet fullt ut, ögonblick för ögonblick. För det är allt vi har - här och nu. Jag hade gärna fortsatt vistas i denna närvaro en stund till. Men jag vet att han lever vidare i mig och i oss och är evigt närvarande - men på nya sätt. Mitt och pappas sista samtal handlade om byggstenarna för den nya tiden - bortom den här oredan vi står i nu och vad fundamenten för den kan och skulle behöva vara. Det skulle vi utforska vidare tillsammans. Och det tänker jag fortsätta med. Hör av dig om du vill fundera vidare med mig om detta. Känner en stilla fridfullhet och samtidigt enorm saknad.