Det är med stor sorg och saknad vi tar farväl av vår älskade pappa, Ralf Lorentzon. Tillsammans med min syster Helen minns vi en far som vi älskade djupt – en människa som alltid tänkte mer på andra än på sig själv. Hans omtanke, generositet och vilja att hjälpa fanns där i allt han gjorde, både i familjelivet och i hans engagemang i samhället. Ralf växte upp med starka värderingar om rättvisa och solidaritet, och dessa följde honom genom hela livet. Under många år var han engagerad inom socialdemokratin och kommunpolitiken, där han bland annat tjänstgjorde som kommunalråd och i flera ansvarsfulla uppdrag. Han arbetade med ett genuint engagemang för människors villkor och med en sällsynt förmåga att se både helheten och den enskilda människan. För honom handlade politik inte bara om beslut – utan om att skapa ett bättre och mer rättvist samhälle. Han var också en person som uppskattades av många för sin värme och sitt sätt att möta andra. Ralf tog sig alltid tid att lyssna, prata och bry sig. Hans nyfikenhet på människor och hans respekt för andra gjorde att han knöt starka band, och för många blev han både en vän och en förebild. Vid sidan av sitt politiska arbete löpte musiken som en röd tråd genom hela hans liv. Redan som ung ledde han orkestrar och spelade trumpet, och hans engagemang inom storbandsmusiken fortsatte långt upp i åren. I orkestern visade han samma egenskaper som i politiken – samarbete, glädje och en vilja att få människor att växa tillsammans. Musiken skapade gemenskap, och den betydde mycket för honom, liksom för dem han spelade med. När han senare lämnade sina politiska uppdrag gjorde han det med stolthet, men med ett fortsatt intresse för samhällsutvecklingen och människorna omkring sig. Nu har en varm och stark röst tystnat. Men minnet av vår pappa lever vidare – i oss, i de värden han stod för, i musiken och i alla de människor han mött och berört genom livet.