Pye omvandlade våra tankar till det konkret påtagliga

Del 2 av 2 i en serie om den nyligen bortgångna Pye Engström Pye Engströms livsverk. Ett humanistiskt och politiskt budskap för eftervärlden Allt som hände i världen blev genom Pye Engströms bildskapande till en konkret framställning av allt det som vi teoretiserade omkring. Teorier är goda, alltid en nödvändig grund för vårt tänkande, men Pye omvandlade våra tankar till det konkret påtagliga. Särskilt "Efter badet" är något mer än bara en skulpturgrupp. Där sitter de, några av tidens stora andar i sina badrockar utanför det lokala badet i Västertorp i en stensoffa som blivit till en mötesplats. Gestalterna – Sara Lidman, Elise Ottesen-Jenssen, Georg Borgström, Angela Davis, Pablo Neruda och Mao Zedong – sitter där sida vid sida och håller varandras händer inbegripna i ett samtal om livet, politiken och människans ansvar. Vi som betraktare bjuds in att slå oss ned bland dem, om än bara i tanken, och bli en del av det angelägna samtalet, det samtal som uppmanar till att se varandra, att nå ut bortom det privata och omfamna den gemensamma världen. Alldeles så som vi då ville att de dominerande känslorna skulle vara, äkta, medkännande och kampberedda för en bättre och rättvisare värld. Ja, Pye var kampberedd, men hon var inte alldeles lätt att komma in på livet. Hennes integritet var stor. Hos Pye fanns en stillsam stolthet, en lugn medvetenhet om att hon gjort det hon var ämnad att göra, att hon låtit konsten tala, inte bara som form och sten, utan som livshållning och övertygelse. Pye Engströms verk ger särskilt tydligt uttryck för denna hennes övertygelse om att konstens viktigaste uppgift är att förmedla ett budskap med allvar men gärna också med den lekfulla formen som ett mervärde. I Pyes många arbeten spridda över landet och i verk på Gotland, utanför Akutmottagningen, utanför polishuset och annorstädes, förenas hennes humanistiska och politiska budskap. Det kändes alltid uppfordrande att få sitta till bords med Pye och Clas Engström i sommarnattsskymningen och samtala om livets värden och engagemangets nödvändighet. Samtalen rörde sig ofta mellan det alldeles vardagliga och det djupt existentiella, mellan skrattet och allvaret, mellan stenens tyngd och tankens lätthet. Det är bara förvånande att nu tvingas konstatera att den tiden gick så fort, att allt nu är så annorlunda, att så mycket av det vi trodde på, att de eviga värdena om mänsklighet och rättvisa, att de var huggna i sten, så som du gjorde, att det känns hotat. Men du har lämnat något värdefullt till eftervärlden. Tack, Pye för det. Vi är många som instämmer i det tacket.

Pye Engström skapade konst som betyder något

(GT 2025-10-29) Del 1 av 2 i en serie om Pye Engström Pye Engström är död. Ett livsverk avslutat. Pye Engström, född 1928, var skulptör och under många år gift med författaren Clas Engström. Tillsammans levde de i Rute på Gotland, där de skapade ett gemensamt konstnärligt hem präglat av samtal, arbete och engagemang. Clas gick bort för flera år sedan, och nu har även Pye lämnat oss, den 7 oktober, 97 år gammal. Deras liv och gärning hör samman, präglades av en gemensam tro på konstens kraft att ge form åt människans erfarenheter. I det säregna stenriket på Norra Gotland norr fann Pye sin livsuppgift som skapande konstnär som skulptör, eller stenhuggare som hon ofta kallade sig. Pye Engströms konstnärliga verksamhet bär ett tydligt humanistiskt budskap, men också ett politiskt budskap. Genom en lång rad offentliga arbeten gav hon form åt en konst som både talar till sinne och moral. Hon hade en särskild förkärlek för lekskulpturer, formade verk som inbjuder till fysisk beröring, där barn och vuxna får möta konsten med hela kroppen. Men för henne var det också självklart att konst inte kunde stanna vid att vara prydnad eller dekoration; den måste ha en avsikt, en mening som sträcker sig utanför sig själv. När det gällde Pye Engström handlade denna avsikt ofta om det politiska, om idén som framför allt tog gestalt i jämlikhetens tanke, i tron på människans värde, på solidariteten som grundform och uttryck. Hennes skulpturer står som påminnelser om en tid då det offentliga rummet fortfarande sågs som en gemensam plats, där konsten kunde föra samtal med medborgarna, med barnen, med de förbipasserande, allt på lika villkor. Några av Pye Engströms verk ger särskilt tydligt uttryck för denna hennes övertygelse om att konst alltid måste har ett vidare syfte. Det syns i verk som "Efter badet" i Västertorp i Stockholm (1972), där skulpturala kroppar och gester får ett nästan rituellt värde; i "Vår enighets fana" i Norrköping, där arbetets och solidaritetens traditioner hyllas och inte minst i "Utsträckta händer" i Almedalen på Gotland, monumentet till minne av Olof Palme, där mötet mellan människors händer blir till ett konkret uttryck för demokratins innersta idé. Pye Engström skapade konst som betyder något