Du var hemma där blommorna slog ut, där skogen viskade och vinden bar ditt namn. Du skrattade, kämpade och älskade var dag, med styrka och värme i varje andetag. Nu har vinden burit dig dit själen finner ro, till himlens stilla trädgård där du för alltid får bo. Vi ser dig där blommorna åter slår ut, i skogens stillhet och solens varma ljus. För den som är älskad lämnar oss aldrig, utan lever för alltid vidare i våra hjärtan. Sov i ro, kära du. Vi bär dig med oss, alltid.