Öppna och slutna rum

En man känner på världen med yrket som en handske. Han vilar en stund mitt på dagen och har lagt ifrån sig handskarna på hyllan. Där växer de plötsligt, breder ut sig och mörklägger hela huset inifrån. Det mörklagda huset är mitt ute bland vårvindarna. »Amnesti« går viskningen i gräset: »amnesti«. En pojke springer med en osynlig lina som går snett upp i himlen där hans vilda dröm om framtiden flyger som en drake större än förstaden. Längre norrut ser man från en höjd den blå oändliga barrskogsmattan där molnskuggorna står stilla. Nej, flyger fram. Ur Klanger och spår Tomas Tranströmer 1966