Hannah
Idag fyller jag år, 39 år. Denna födelsedag har inte gått i glädjens tecken. För en vecka sedan fick jag veta att du tagit ditt sista andetag. Det känns så overkligt att skriva den meningen, att du inte finns mer. När jag var 6 år hittade jag en av mina allra bästa vänner, dig. Länge höll vi ihop, till slutet av högstadiet skulle jag vilja påstå. I gymmasiet valde vi olika vägar och kontakten blev med längre mellanrum och när du flyttade till Stockholm så upphörde den i stort sett. Man hördes lite då och då men jag skulle inte vilja säga att vänskapen upphörde. Runt den här tiden 2008 blev jag hastigt sjuk, väldigt sjuk. Jag var halvt över på andra sidan och tillbaka men jag klarade mig. Du var en av de första att höra av dig, och så fortsatte det. I stora stunder i livet hörde vi av oss till varandra, när min mamma gick bort, när vi fyllde 30 och när Tindra föddes och det var aldrig konstigt. Vi visste att den vänskapen vi haft varar hela livet även om man som vuxen väljer olika vägar i livet. Det blev en chock när beskedet kom att du drabbats av cancer. Exakt i den sekunden ville jag bara sätta mig i bilen och åka till dig. Jag skrev att när allt är över med situationen med covid-19 och din behandling hoppades jag att vi kunde ses. Nu blir det aldrig så. När sånt här händer bubblar minnena upp. Skrattanfallen på lektionerna som gav oss onda blickar från lärarna och hur vi gick och sjöng Carolas Fångad av en stormvind på vägen till skolan och jag kunde inte förstå hur du kunde låta exakt som Carola. Du var även den som introducerade aerobics för mig och det gör att jag aldrig glömmer första gången vi var på Fysika. Så många, varma och fina minnen. Vi fyller år ganska nära varandra du och jag men vid 39 år tog det slut för en av oss och jag vill inte tro att världen kan få vara så orättvis. Att du inte ska få fortsätta fylla år och 39 blir den sista åldern vi delar. När man är vänner från 6 år upp till senare tonåren så går man igenom mycket tillsammans, under dem åren växer ens personlighet fram och man kan se vilka egenskaper människor omkring en har. Du var varm, omtänksam, glad, hjälpsam och pålitlig. Du fanns alltid där när man behövde en vän. Du har alltid haft en alldeles egen bit av mitt hjärta och just den biten tog du med dig när du lämnade oss. Men jag ska bevara våra minnen i resten av mitt hjärta och minnas oss som på bilden, två bästisar hand i hand påväg mot ett sommarlov fullt av sol och bad och inga bekymmer alls i världen. Vila i frid min fina vän ❤
Hannah med familj.
Så mycket kärlek till dig Hannah❤. Du berörde så många och är så saknad även av oss som inte kände dig. Du var tvungen att lämna din kropp som var sjuk men din själ är evig precis som för oss alla. Vet att du har det bra dit du kommit och att du och dina kära återförenas en dag ❤
Till familjen
Hej. När jag skriver detta har jag tänt ljus för Hannah som ska lysa för evigt! Jag känner er inte men jag känner SÅ med er, i er stora sorg, er oändliga saknad och er eviga kärlek till Hannah. Kärleken som hon gav er försvinner ALDRIG. All den kärlek ni alla gav henne kommer ALDRIG att försvinna. Kärleken är för evig. Den har NI tillsammans för evigt. Hon är nu bland änglar och fast ni inte ser henne, så är min tro att hon är hos er. Kan vara i drömmar, musik eller bara i tankar. Hannah kämpade verkligen! Ni kämpade tillsammans! Ta hand om varandra 🙏❤🌻🦋❤🙏
Till familjen
Jag kände inte Hannah eller familjen, men att få äran att följa Hannah och den tuffa kamp med cancern. Men att se den glädjen, peppen hon spred är så mycket större 🙏 Det har hjälpt mig i den kamp som jag kämpar med (en sjukdom som går i skov). Hannah spred ljus och glädje och det är så orättvist att hon förlorade kampen , sov gott 😭 Tänker på familjen och vill skicka styrka, kärlek till er. Och Wilma vilket fantastiskt initiativ med insamlingen , vilken styrka att göra detta. 🙏❤
Hannah
Jag känner inte dig men du skrev på ett sett som gjorde att man blev vän med dig❤️ Du var en fantastisk kvinna. En riktig power Woman. Du visade kämparglöd du var humoristisk glad positiv med ett ständigt leende på läpparna. Trots den rädsla du någonstans inom dig ändå bar. Du var en fantastisk mamma fru. Och det är och kommer du alltid att förbli. För även om du inte är synlig för dina nära så är du med dom varje andetag som dom tar på livets resa. Du är en av dom finaste änglar 👼 som tittar ner bland molnen. All kärlek till dig och din fina familj.❤️