Berit Lång Salvin

Min mor föddes 1936 i Tärendö i Norrbotten. Hennes familj i Tornedalen var mor Märta och far Georg Johansson samt storebror Birger och storasyster Eivor. Berit har alltid varit duktig på att berätta och skriva ner sina minnen. Ett av de tidigaste minnena hon skrivit om är från kriget i norra Finland september 1944 då flyktingar, hästar, tjurar, kor och kalvar från Finland fyllde skolgården och ängarna runt Tärendö en morgon, då hon kom gående till skolan. Tyskarna brände norra Finland och över en natt hade strömmen av flyktingar börjat. Hon gick sjuårig folkskola i hembyn och därefter realskolan i Kiruna. Under åren i Kiruna spelade hon i Arméns Jägarskolas damhandbollslag. Sensommaren 1954 reste hon tillsammans med en vän, i en bil av märket DKW, till Friesland för att besöka brevvännen Marie och hennes mor i ett Holland som var märkt av svåra krigsminnen. Efter realexamen tog hon en Hermodskurs i maskinskrivning och började arbeta på LKAB:s skrivcentral. Hembygden lockade, senare fick hon fast anställning som skrivbiträde på kommunalkontoret i Tärendö. Då blev det totalt fyra anställda inom Tärendö kommun. I Tärendö planerade idrottsföreningen för en festplats på Tärendöholmen och pengar behövdes för anläggningen och bron till ön. Det skulle spelas revyer och flickorna i byn var självskrivna aktörer. Under ledning av kommunalkamrer tillika revypappan Sune Carlsson deltog Berit i många revyföreställningar i Tornedalen och en world tour ända ner till Älvdalen. Hon uppträdde i tablåer och var en omtyckt revysångerska. Min mor träffade min far och gifte sig 1959. Äktenskapet blev kort och 1962 var Berit tillbaka med mig i vår hembygd och sångkarriären fortsatte bland annat med radio- och televisionsuppträdande i ”Plats på scen” och ”Talangjakten” med A Babs, L Lönndahl och W Lind i juryn. Berit turnerade runt i Norrbotten och sjöng tillsammans med Hasse Perssons kvartett ibland förstärkta av O Thörnqvist. I mitten på sextiotalet valde Berit att utbilda sig på den nystartade socialhögskolan i Umeå och efter förberedande folkhögskola i Kalix och särskild prövning för studentexamen fick hon socionomexamen 1970. Arbetet, först som socialassistent, sedan som kurator, inleddes i Luleå och därefter i Pajala. Jag minns fortfarande hennes resor i 30 graders kyla på ensamma hembesök i övre Tornedalen i hennes gula Renault 5. 1978 träffade Berit Valter ”Valle” Lång på Konsum i Pajala och tycke uppstod tack vare att Valle bjöd Berit på fläskpannkaka med tomater och paprika i. Berit och Valle gifte sig borgligt år 1984 på Rådhuset i Umeå med Stina och mig som bröllopsvittnen. Bröllopsmiddagen i mitt studentrum bestod av bland annat tjäder som skjutits på Suorsapakka kronopark. De två flyttade till Berits barndomsby och under åttio- och nittiotalet reste de tillsammans till släkt i Kanada och USA, på transsibiriska järnvägen, till Spanien, Kreta, Madeira, Jugoslavien och Österrike samt många ställen i Norge, Finland och Sverige. Bland annat cyklade de runt Siljan. Berit började måla tavlor, släktforska och leda seniorgympan efter utbildningar på Lillsved både i husmorsgymnastik 1961 och pensionärsgymnastik 1984. Berit blev intresserad av skidåkning tack vare Valle. De tränade mycket och körde skidlopp, bland annat Dundret runt flera gånger och 1996 körde de det klassiska Vasaloppet, samma år som Berit fyllde 60 år. Ett minne från mitt telefonsamtal till henne efter målgång är att hon sa –”Jag åkte sista timmen med en man från Norrköping, han var så trevlig och de hade tänt marschaller för oss alla i Mora parken”. Jag tror få har hört en sådan kommentar från målgången 1996. Under nittiotalet blev Berit och Valle farmor och farfar till barnbarnen Ella, Lisa och Petra. Då flyttade Berit och Valle tillfälligt ner till Rödön, Jämtland för att bli au pair-par och hjälpa till med barnpassningen till nytta och glädje för Stina och mig. Mor min arbetade, strax innan pensioneringen, i hembyn som extralärare på högstadiet och medhjälp på biblioteket samt idrottsföreningen IFK Tärendö. 2005 ringde hon och berättade att de skulle komma ner till Krokom, Jämtland och skriva lägenhetskontrakt. De ville komma närmare oss och insåg att hembyn inte var lämplig att åldras i, då det var så långt ifrån oss andra. Tiden i Jämtland var Berit aktiv både som farmor och i PRO. Tillsammans med Valle gick hon skrivarkurser i Gysinge och studiecirklar om Sveriges landskap och gjorde bussresor i Sverige och Norge. Många av hennes texter om hennes liv finns sparade. Valle gick bort 2017 och Berit bodde själv i lägenhet några år och flyttade därefter in på Blomstergården i Krokom. Ett stort tack för god, trygg och varm omvårdnad av Berit och hennes man Valle till all personal på Blomstergården och Krokoms hälsovårdscentral i Jämtland.