Att röka abborre

Pappa var lärare, föredragshållare, konsult och pedagog till yrket, men också allt detta ibland privat. Jag minns en skoluppgift från lågstadiet där det skulle redas ut vilka hobbies familjemedlemmarna hade. Pappa svarade; "mitt arbete är min hobby". Va? Vad tråkigt tyckte skolkamraterna och jag förstod inte heller. Sedan har jag i vuxen ålder faktiskt själv levt till stora delar efter den devisen. Ett arbete kan absolut vara ett intresse och det är när det sammanfogats i arbete som jag själv också presterat som bäst! Så, tack för den insikten! Men, pappa hade faktiskt några riktiga hobbies och fiske var ett tydligt exempel, även här var den goda pedagogen ständigt närvarande. När de andra vuxna i båten knatade före medföljande barn till de bästa fiskeplatserna följde han med bakom oss och tipsade i stället var bästa platserna fanns! Han blev alltid oerhört stolt över sina närmastes framgångar, stora som små! Att äta och bjuda på fisk, särskilt egenfångad och gratis, var absolut också ett intresse. Därför är jag extra glad att jag 2017, två år före stroken som nästan dödade honom, filmade detta. Här sammanfaller alla intressen! Röka egenfångad fisk och pedagogiskt berätta om hur det går till! Titeln är "Farfar röker abborre 2017" och finns sökbar på Youtube!

Kära Pappa,

Var ska jag börja? Jag är så glad för de här sista åren vi fick med dig, även om du hade det jobbigt emellanåt. Det var så trevligt att ni kom på besök på fredagarna när barnen började sin pappavecka. Och jag såg alltid fram emot att få träffa er på söndagarna. Jag vet att dessa saker betydde mycket för dig med. Jag minns tydligt första gången du var nära döden på det här sättet, 1992. När du och jag rensade bland buskarna längs gågatan vid huset på Kornbodsgatan och du fick smärtor i bröstet, och var tvungen att gå och lägga dig inne på soffan i vardagsrummet. Sen var vi tvugna att ringa ambulans. Men du överlevde, trots skador, och sen hann det bli flera tillfällen under åren där vi trodde det var kört. Men du kom alltid tillbaka, och med gott humör. Att du överlevde stroken där du blev liggande nästan en dygn på golvet i din kära stuga på Kovik är ännu ett mirakel. Och vi fick behålla dig fem år till! Trasig, men med mycket av ditt sinne i behåll! Jag är så otroligt tacksam för alla gånger du lurade döden. Jag minns tryggheten du gav under min uppväxt. Någon att vara nära när filmer blev otäcka. Att vara ute och cykla på Norra Vallby med kompisar en varm sommarkväll och sen komma hem till grillat. Fiske på öarna runt Gräsö. Bilresorna vi gjorde. Att spela M.U.L.E. på C64:an tillsammans. Skidåkning. De många långa samtalen vi hade. All hjälp jag fick på Utgårdsgatan när det behövdes. Listan kan göras lång... Du hade kunskaper om det mesta. Och hade du inte det nån gång så tog du till ditt personliga bibliotek och kom oftast med svar. Min privata läkare! Jag är så glad över att ha fått ärva denna egenskap och ha svar till mina barn, vilket imponerar på dem såsom du gjorde på mig. Kanske har du svar på allt du undrade om livet och universum nu. Jag hoppas det, för då finns det kanske en chans att vi ses igen! Tills dess, så lovar jag att alltid kämpa för livet såsom du lovade mig flera gånger. Men jag saknar dig enormt mycket! Jag kommer alltid att älska dig och vara tacksam för att vara din son.

För evigt!

Sista brevet till min Per-Åke TACK - för din trofasthet och omtanke om familjen TACK - för din tålmodighet och uthållighet TACK - för våra korsordsstunder, med din stora kunskapsbank TACK - för alla fiskmåltider med färsk fisk från havet TACK - din generositet, som jag alltid fick ta del av TACK - för våra resor, b l a 17 st till Kanarieöarna och 5 till Köpenhamn TACK - för våra 3 barn, vilka får mig att vilja leva vidare Tack för mycket mer Tack för allt

Vila i frid Pappa

Min älskade far, seglarkompis, fiskekompis, bollplank, lärare och mina barns älskade farfar. Nu är din långa resa slut och jag vet med säkerhet att du har varit så nöjd med ditt liv. Så stolt över din hustru, dina barn och dina barnbarn och vad du gjort med ditt liv Sedan din stroke så har du kämpat och kämpat, och stundtals varit irriterad och lite besviken för att hjärnan inte fungerade så bra som du ville. Men du har aldrig för mig klagat utan bara kämpat på. Har så otroligt många bra minnen av vår tid tillsammans. Bland dom bästa är vår långa segeltur, där vi stannade långt utanför Kullaskär och metade. Vi fick upp två stora fina abborrar som vi sedan grillade över öppen eld på en närliggande ö. Jag kommer fortfarande ihåg hur gott det var och blev så imponerad över att du hade salt med dig så att jag själv sedan dess i många år hade en tändsticksask med salt väl inlindad i plast i min egna fiskeväska. Och om jag kommer ihåg rätt så tog jag klivet rakt ut i sjön istället för på bryggan när vi kom hem eftersom jag var så trött Vi har ju även ätit surströmming från en burk som var så rund. När vi öppnade den inomhus med alla säkerhetsåtgärder så gick det ändå "åt skogen" och spadet sprutade mot fönsterkarmen. Men det fixade vi ju efteråt, räckte ju dock inte med att torka. Utan vi fick slipa av karmen så att doften inte skulle sitta kvar när Mamma kom hem *haha* Har till mina vänner ofta sagt att -Min pappa fixar allt..... Du kunde med enkla finurliga medel fixa det mesta som inte hade med teknik och göra. Med lim, spik, tejp, skruv och ett otroligt tålamod laga det mesta. Du är och förblir älskad av oss alla. Älskar dig Martin