Till Svärfar

Svärfar. Älskad, saknad. Du var omtänksam och välkomnade mig när jag kom in i ert liv, det gick alltid att umgås och prata med dig om allt så som om tekniska och idrottsliga ämnen, lumparminnen m. m. Jag saknar din närvaro, våra besök, utflykter och traditioner som att skicka godnatt. Som sagt; lycka till på din nya resa och på återseende.

Älskade Pappa

Älskade Pappa. Du fattas mig. En så stor del av mitt liv saknas nu och tomrummet efter dig är enormt. Du har alltid funnits där och stöttat, brytt dig om och älskat mig. Jag saknar våra pratstunder, våra dagliga besök hos dig, godnattkramen vi hade som tradition och det god natt vi alltid skickade till varandra. Jag saknar din omtänksamhet, din vilja att alltid hjälpa och din fina personlighet. Minnena av alla fina stunder vi haft tillsammans kommer jag alltid att vårda. Jag önskar dig allt gott på din fortsatta resa, den vi andra som är kvar här ännu inte vet något om men jag är helt säker på att vi alla ses igen. Till dess vill jag att du ska veta att du är världens bästa Pappa och att jag älskar dig för alltid.

Till min älskade Morfar

Du lämnade oss väldigt hastigt och oväntat, efter alla de tillfällen du gång på gång övervunnit oddsen och rest dig segerrikt. Din närvaro och ditt sällskap har betytt oändligt mycket för så många av oss, och det är oerhört tårfyllt att se dig gå. Alla de vanor och traditioner vi haft tillsammans, som nu fattas oss, påminner oss dagligen om vår stora saknad för dig. Saknaden av alla våra middagar, fikastunder och det dagliga kvällsbesöket lämnar ett stort hål i tillvaron. När telefonen plingar finner jag mig fortfarande ofta hinna tänka att kanske du skickat en länk, en bild eller ett ”godnatt”, som traditionen så vackert om kvällarna löd. De minnen jag har med dig kommer jag alltid att värdesätta som några av min historias viktigaste, inte bara under de senaste åren, utan också under hela min barndom. Jag minns med stor glädje när vi klättrade upp på Klocksberget, när du brukade hämta mig i skolan, när vi åt pizza ihop, när vi åkte båt ihop, och mycket mera. Minnet av dig kommer aldrig någonsin att lämna mig. Hur svårt det än må vara för mig att låta dig gå, måste jag inför universums fullkomliga planer erkänna mig ännu oinvigd. Jag hade velat ha dig med oss i ännu många år, men när jag lägger min själviskhet åt sidan inser jag att du också behövs i nästa värld. Du var för en kort stund här på jorden dödlig, men du är nu odödlig. Du har likt solen ”västat”, för att åter, i sprudlande fröjd och storhet, få möjligheten att ”östa”. Den Gudomliga planen kan inte misslyckas. All denna massiva förflyttning av energi, all denna konstanta förändring och utveckling vi ser omkring oss kan inte vara förgäves. Det kan inte finnas något misstag som inte kommer att rättas till, inte någon rädsla som inte ska bli omvänd till trygghet, inte något hopp om en vackrare och fullkomligare värld som ska ha varit utan gensvar. Allt som är skapat av det Gudomliga sinnet kommer få uppfylla sin inneboende Gudomliga potential. Den Gudomliga kraften verkar ständigt och ihärdigt för att vi alla åter ska komma hem igen. Därför vill jag önska dig, Morfar, all lycka, salighet, kärlek, härlighet och fullkomlighet på din fortsatta resa. Du har levt ett bra liv och för det ska du belönas. Jag kan inte förmå mig att säga hejdå till dig. Därför att det inte är något hejdå. Kroppen eller materien var aldrig du. Vi är alla kraften och energin bakom händelserna, bakom det synliga. Det osynliga har alltid varit där, vi har bara inte ännu varit fullkomliga nog att helt se det, och det finns inget osynligt som inte ska komma i ljuset och bli uppenbarat. Jag väljer därför istället att säga ”på återseende”. Älskade Morfar, vi ses igen!