Idag fördes vår kamrat

I dag fördes vår kamrat Robert Hyborg till den sista vilan. Det blev en ljus tillställning med släktingar och vänner, där hans bror Svante höll ett fint minnestal om Robert. Jag känner igen mig själv i Svantes beskrivning av sin bror. Jag tror att även ni andra skulle känna igen er själva och dom ni delade lucka med. Killar med spring i benen, myror i brallan, tiden tankar som far igenom skallen och varma hjärtan. Robert sa ofta "leva enkelt tänka komplicerat". Den bästa tid han hade var dom tio åren på jägarna i Kiruna. Jag var inte där i tio år men tiden där var kanske min bästa tid. Jag tackar Robert för att han var en del av den tiden.

Kära alla som kommit hit denna dag

Kära alla som kommit hit denna dag Kära bror Robert!

 Vi som är här har alla vårt sätt att minnas dig Och vi vet att du hade det svårt Det var ofta svårt att komma till tals, att komma dig nära Du hade svårt att närma dig oss på olika sätt Jag vill berätta om en dag då jag såg dig Det var för ett par år sedan När jag var på väg uppför Drottninggatan. Jag hade varit på besök hos vår syster Maria Och skulle hem till Norge Framför mig såg jag hur du svängde upp och cyklade mot stationen Jag tänkte att nu träffas vi Och jag var rädd för att träffa dig Tåget skulle snart gå och vad skulle väl jag säga Men nu var vi på väg Mot samma byggnad
 Kanske skulle du stå där På perrongen vid tåget Jag visste sedan tidigare att du höll till där, på stationen. Kanske du älskade att vara där för att vara bland människor Det tycktes inte bara som en tågstation Men en station på din väg under dina många och långa färder på cykel För att du trivdes med folklivet Varje tåg så fullt av folk, med alla pendlare Liv och rörelse En form av gemenskap Kanske du kunde möta någon du kände? Tidigare en gång såg jag dig liggande på en bänk utanför denna station Det såg ut som att du sov Jag väntade på tåget till Stockholm – spår ett Ska jag gå fram, tänkte jag Men då kom tåget Och det verkade som att du sov gott Eller njöt du kanske av din ro på bänken och lyssnade på tågen och på människorna Som gick där Som pratade med varandra. Men nu denna dag när jag drog min väska uppför gatan Hade jag verkligen ingen lust Att träffas
 Att prata Att höra hur allting var. Men jag tog mod till mig Och tåget gick ju snart!
 Så det skulle nog gå bra. Men då var du som försvunnen när jag kom fram Ingen cykel mot en vägg Ingen Robert på perrongen Var det verkligen dig jag såg? Jorå, samma sätt att röra dig hade du, på din lite vingliga cykel Jag kände lättnad och var samtidigt skamsen över att inte ha velat träffa dig Men det fanns också en stor undran Hur du egentligen hade det Och vad snabb du var! Du var ju bara 50 meter framför mig, nyss Det är väl inte upp till mig att ställa diagnoser Men kanske du redan i unga år hade kunnat få sådan hjälp Som man kan få i dag, när så många har sådana problem Med att sitta stilla, att koncentrera sig. Robert, Dina idéer kom hastigt Och försvann lika fort Din oro var stor Det kanske blev värre och svårare med åren Men när vi spelade schack så slog du mig varenda gång Då var din förmåga på topp! Verklig koncentration. ”Somliga går med trasiga skor Tills de har slutat gå" Vi som kände dig, som bror, som släkting, morbror, nevö, kusin och vän, Kanske dryckesbroder! Vi kan nog alla känna vilken oro du levde med Men jag vill lyfta fram det ljusa hos dig De många gånger vi skrattat tillsammans, spelat minigolf, badminton och tennis Där jag slog bort bollarna in i skogen och du blev arg! Ute vid Motellet och golfklubben i Eskilstuna Sedan cyklade vi hem och åt en god middag som mamma lagat Mamma Birgith Som hade gnistan av samma ljusa sinne som du Att se på saker positivt Och att sky det svåra och det mörka Vår mammas värmande, generösa, givande livsglädje Den hade även du inom dig, tänker jag Du hade någonstans där inne i dig en värmande omtanke. Du ringde på min födelsedag under många år Du besökte Nils-Göran och Monica, du kom på besök på Nilsas 80-årsdag
 Åt tårta och cyklade iväg
 Den 14 maj i år stod du utanför Marias dörr och hade med dig en Guldnougat För du visste att hon tyckte så mycket om det. Du sökte enkelhet Du hade inte många ägodelar Saker var inte din grej Leva enkelt och tänka komplicerat, sade du en gång Det var något för dig Inte leva komplicerat och tänka enkelt Det finns så många saker du sagt som har stannat i minnet ”Vem bryr sig om hur nätterna far? Jag bryr mig inte ett spår Bara jag får ha mitt ansikte kvar Gömt i min älsklings hår” Din bästa tid i livet var helt säkert vid Lapplands jägare i Kiruna Det blev bortemot 10 år i Försvarsmakten Du bodde i radhus och hade din flicka Du var fin i din gröna basker och grå uniform Ni kom på besök till oss nere i söder Vi besökte er där uppe och du visade oss ditt liv för oss Vi vandrade till Nikkaluokta med dig och din kärlek Mormor Märtha, mamma Birgith, Mia och jag De bästa soldaterna, sade du, var samerna De som kunde ta av sig vantarna och meka med motorer i 40 graders kyla När bandvagnen strejkade ute i snön på någon övning Men du trivdes inte när du blev löjtnant och fick skrivbordstjänst Du sökte något annat, ditt förhållande tog slut Du flyttade ner till oss Och du kom med litteratur och filosofi! Vi satt i mammas kök och pratade Dostojevskij Och jag började läsa böcker som jag aldrig trott fanns Tack, min bror, för litteraturen! För filosofin! Du sökte, som man säger, också efter en tro. Du flyttade till Göteborg, hade fått jobb på en plastfabrik Jag kom in på universitetet och vi bodde tillsammans ett halvår I Bohus nära Kungälv, utanför Göteborg Jag var tjugo, Du trettiotre Ja, det är länge sedan. Av en studiekamrat fick jag låna LP-skivor med Åkerström och Vreeswijk Vi satt på kvällarna och lyssnade, åt pizza och drack billigt vin. Vad du älskade de sångerna! Cornelis! Hönan Agda! Bellman! Gutår, bror! Orons trubadurer till oroliga själar. Vissa nätter sov du ute i skogen, van som du var med att sova som en soldat. Du flyttade hem till mor igen Men en gång efter OS i Los Angeles 
Där Patrik Sjöberg slog världsrekord i höjd
 Då drog du plötsligt till Los Angeles Träffade agenter inom filmens värld och ville bli skådespelare! Kronologin går ganska krokigt Eftersom minnena struntar i tiden De vandrar som de vill För att citera Cornelis en gång till ”Nu mår man bättre än man förtjänar”, sade du När du ätit en god måltid. Jag tror att du förtjänade att må bättre hela livet än hur det faktiskt blev. Robert var en orolig själ Vi kanske kan vara eniga om det Men många sade också att du var mycket snäll Inte farlig egentligen, inte kriminell Även om det blev någon natt i polisens fyllecell Där fick jag till det, Robert! Men du, brorsan och kära alla ni, Jag måste säga att jag är glad över att ha haft dig som bror De goda stunder vi ändå hade tillsammans De är många och rika Jag är också glad över att vi alla här kunde få träffas i dag Jag skulle vilja avsluta med några ord Av den norska poeten Gunvor Hofmo Som också hade det tufft en stor del av livet: Jag vill hem Jag vill se mot stjärnorna Över nattblank sjö Som sjunger – sjunger: Härlig är natten, Härlig är dagen, Ingen av dem skall dö! Jag vill hem till människorna – Likt en blind som i mörkret genomstrålas av sorgens stjärnljus Farväl Robban!