2007 hade vi barndomsvänner en stor träff och du Gunilla var med och gav oss denna fina dikt:
Nu forntida grannar har samlats till fest.
I huset är alla en kärkommen gäst.
De flesta är borta, men barnen är kvar.
På utspridda platser på ålderns dar.
Jag är den enda som ständigt är kvar.
Ditt liv blev annorlunda än för oss andra Kristineholmsbarn men jag har många gånger hört dig säga, att nu tycker jag att jag har det så bra bl.a. i solstolen på trappan till villa Lillebo med solhatten på!
Gunilla vill minnas dig från vår barndom och även upp i vuxenlivet vi har alltid sets på våra födelsedagar på sista tiden kom du med färdtjänst du ville gärna komma! Sov i ro Gunilla! Gittan
Gunilla, du har alltid funnits i mitt liv, på samma plats. Vi dina
barndomskamrater glömmer dig aldrig.
Till minne