Kära Mona!

Den första gången vi sågs minns jag inte. Du har flera gånger berättat om hur gammal eller snarare liten jag var, bara ett par dagar gammal. Den vän till familjen och mig som du alltid varit finns nu inte längre och det är smärtsamt. Du har alltid varit välkomnande och positiv; alltid aktiv och full av livsglädje. Inga svårigheter var för stora och det mesta gick att göra, fast på ditt sätt. Det är en inställning som jag och många fler kommer att bära med oss som en inspiration. Tack för att du har funnits i mitt liv!