Min kära pappa
Det är så tomt utan dig. Du var alltid den som satte familjen först, och det viktigaste för dig var att vi fick vara tillsammans. Du älskade när hela familjen var samlad, särskilt de senaste åren på “ön där solen alltid skiner”. Du lärde oss att snickra, renovera och att inte vara rädda för att hugga i när något behövde göras. Du kommer finnas med oss varje gång vi tar fram verktygen eller ger oss på ett nytt projekt. Då hör vi nästan din röst säga ”jasså ni gör på det sättet eller så kan man också göra” och se dig le. För mig var du den största handbollssupportern. Du fanns alltid där med ditt stöd, dina tips, din tid och ditt stora idrottshjärta. Du snackade med gubbarna i handbollshallen på samma sätt som gubbarna i hamnen. Havet var en del av dig. Du hade alltid koll på när Erik, Filip och jag kom eller lämnade Hyppeln med vår båt och stod nästan alltid där och vinkade av oss. Och vi skulle alltid ringa när vi kommit fram till Långedrag, så att du visste att allt gått bra. Det var ditt sätt att visa omtanke och kärlek. Jag och min lilla familj kommer att sakna dig mer än ord kan beskriva, men vi bär med oss allt du gav oss – kärleken till familjen, sporten, arbetsglädjen, omtanken och alla fina minnen. Det kommer vara tomt. Varje gång vi lämnar Hyppeln kommer vi nog att titta mot land en extra gång – nästan som om vi fortfarande hoppas få se dig stå där och vinka. Men som Filip så klokt sade den dagen du gick bort. -mamma, vi tror att han är på en bättre plats nu. Nu har du vinkat av oss en sista gång och rest vidare till en plats där vi hoppas att solen alltid skiner.
Pappa- Du fattas mig!
Du var så många olika saker och nu finns du inte mer. Du var fixaren, byggherren och renoveringsspekulanten som man kunde rådfråga om allt som hade med hus att göra. Du var Silverräven, spanaren och gubben med lilla hunden som plötsligt dök upp för kolla läget. Du var livsnjutaren som gillade kalas och att umgås med familj och vänner. Du var den retsamma som fuskade i sällskapsspel, gillade att skoja med barn och djur, gjorde roliga grimaser och ritade fula gubbar med stora näsor. Du den finurlige som gömde glas bakom blomkrukor, lade saker på oväntade ställen och använde hushållsbesticken att renovera med. Du var pappa som klappade en på axlen och sa att man var redig. Du har alltid funnits och var så mycket- Du fattas mig!
Sommarkillen
Vi alla vet hur otroligt bra pigment Morfar hade, oavsett årstid. Men det vi också vet är att Morfar älskade att resa till varma länder. Där han kunde använda sitt breda ordförråd, "Una Cervesa". Inge var inte bara bra på spanska han var också en stor badkruka men när det väl var 25 grader i vattnet, då kunde han ligga i.





















