Ewa Larsson, Östersund, 77 år

Tänk vad viktigt det är med olika förebilder under uppväxten – och även senare i livet för den delen. Vi systrar kommer från en familj av ordning och reda, med groddodling och motionsgymnastik, om man säger så. Moster Ewa var något annat. Först i Odensala men sedan bara två hus bort från oss i Valla. Ewa med morbror Sören och killkusinerna. Där var det smycken som glittrade och rasslade. Klackskor vi klädde ut oss i. Läppstift, tjock mascara, nagellack och Gula Blend (som vi fick tjuvröka i tonåren). Hon sa att hon gärna kunde tänka sig att hänga med på den där motionsgympan bara hon inte behövde bli svettig, slapp hoppa eller göra parövningar – så det blev inte så mycket av med det. Huset var fyllt av musik – Sörens orgeltramp, storkusinen Peters hårdrock, småkusinerna Janne och Uffes tutande i något blåsinstrument, Ewas Creedence och dansband. Alltid sång om fest, och festligt var det ofta. Maten var god och det var inte bara för att den var mindre nyttig än den där hemma. Ewa var fantastisk på att laga gott och fixa det där lilla extra. Vinet höll väl inte samma standard. Vi hjälpte till att plocka maskrosblommor på Frösö Camping när det skulle bryggas och minnet är att det alltid bubblade i någon damejeanne. Jular och födelsedagar gjorde hon oss inte heller besvikna med porslinstallrikar till samlingsservisen – nej då – vi fick gärna något som vi som småtjejer bara älskade för att det var så härligt, hopplöst onödigt. Ewa tog sällan plats men hade alltid den där glimten i ögat och den ständigt närvarande omtanken om andra. Den lena kinden och det stora hjärtat som rymde både stora släkten, vännerna, arbetskamraterna på Pliktverket och inte minst barnens alla kompisar. Åren gick. Ewa fimpade. Barnen flyttade ut och villan byttes till lägenhet i stan för moster och morbror. En självklar plats att besöka när vi var hemma från studier eller jobb på andra orter. Alltid välkomnande, alltid något att äta, dricka och småprat. Och alltid stenkoll på allt. Med åren blev skorna mer fotriktiga, det odlades grönsaker i stugan i Alsen och hon yogade (en lugn och osvettig variant). Men det ungdomliga bestod. Trots att hon var både farmor, förlorade Sören och själv fick en obotlig sjukdom, så blev hon aldrig gammal. Ett ungt, skärpt och envist sinne. Så inspirerade av Bodil Malmstens dikt om Moster Lillie sänder vi en tacksamhetens tanke till vår idol och förebild Ewa som nu gör himlen lite rikare: Sätt dig på hennes gravsten Dingla med dina smalben Minns skymten av hennes lår När du var tretton år Hon gick bort i strumpor med sömmar Och eviga rock ’n’ roll drömmar Hon hatade regler och tjat Och ord som hata och hat Så ta ett bloss för moster Ewa Gula Blend och ett stort glas rött Ett halsbloss för moster Ewa För lyckliga Ewa har dött